Sockerbelastning
Idag har jag varit på sockerbelastning. Det var inte så farligt som jag trodde. Många av mina vänner som genomgått det pratade om att det bog var det äckligaste de någonsin druckit och att de hade svårt att få ner det, samt hålla det nere. Jag tyckte däremot inte att det var illa alls! Visst, inte är det något jag skulle välja att dricka dagligen, men det smakade nu mest som koncentrerad söt saft, inget värre än så. Värre var det nog att sitta och vänta.. Och vänta... Och vänta..
Det hela började alltså med att jag från igår kväll kl. 20 fram till sockerbelastningen inte fick äta eller dricka något (vid behov högst ett glas vatten). Kl 7.50 kallades jag sedan in till labbet och där fick jag då ge blodprov. Samtidigt togs även blodgruppsprov, trots att det tagit tidigare. Tror de gör det för att bekräfta att jag verkligen är Rh-, eftersom jag då kommer att i gv28 få en spruta med antiglobulin(?) som ska förhindra kroppen min mot att bilda antikroppar mot positivt blod, ifall att mitt och tvillingarnas blod skulle blandas under graviditeten eller förlossningen, och deras blod skulle råka ha positiv rhesusfaktor. Nå, sedan fick jag dricka en sockerdricka, därefter sattes timern på en timme. Efter en timme tog se blodprov ur andra armen, och timern sattes åter igen på en timme. Efter följande timme fick jag ge ett sista blodprov, den här gången från den första armen. Under hela den här tiden fick jag alltså inte lämna labbet, och fick heller inte dricka eller äta något.
Så när det sista provet var givet var det skönt att äntligen få i sig lite vatten. Är van att dricka betydligt mer och oftare, så det var nästan den tyngsta biten, tyckte jag. Sedan var det bara att åka till jobbet och käka ett par mackor, därefter rullade arbetsdagen igång som vanligt. Så som sagt, jag tyckte inte det hela var så farligt, mest bara tidskrävande. Provsvaren borde jag få redan imorgon då jag ringer till rådgivningen, så behöver skönt nog inte vänta så länge på dem heller!
