Tösen - vilsen i vardagen

Det är visserligen ett "färdigt" pepparkakshus, men tycker det är lite kul i alla fall  att få dekorera det :)

Jag som hade så stora förhoppningar på den här helgen. Hade tänkt att jag skulle få allt möjligt uträttat den här helgen, men nu ser det nog ut som om största delen av helgen kommer att gå åt till att ligga på soffan och dricka varma drycker. Tur så är det en rätt mysig sysselsättning det också ;)

Har varit så ressugen de senaste dagarna. Har vissa delar av världen som jag skulle vilja besöka under min livstid, och nu när fertilitetsundersökningarna kommer igång känns det som om min "livstid" plötsligt blivit mycket kortare ;) visst kan man ju resa med barn, men känner kanske inte att New York är ett ställe dit man tar ett litet barn.. Och att resa till Australien med en liten en så känns rätt ambitiöst. För att inte tala om hur mycket dyrare det blir att resa med ett litet barn.. Så jag känner att om jag vill resa till sådana ställen så är det nu jag ska göra det!

Så nu har jag tittat på olika resor till USA..;) men vet inte än om jag har råd.. Och så måste jag se om jag får något resesällskap med mig :)

Nå, tant eller inte så är jag nöjd med mina nya prylar, och här är de: 

Har känt mig lite förvirrad hela helgen. I ena stunden kan jag känna mig så glad och uppåt, hela världen dansar för mina fötter. Sedan i andra stunden känner jag mig ledsen, nere.. ja något melankolisk på sätt och vis. Ena stunden är jag alltså nöjd och glad med mitt liv, tycker allt flyter på rätt så bra, sedan bara kraschar jag och inser att livet inte ens blivit ditåt som jag hade hoppats eller önskat. Jag vet att de livsdrömmar jag har är sådana som baserar sig på en 10-årig flickas idévärld. Jag har helt klart sett för mycket på amerikanska serier.. Jag drömmer om den här mörka killen med bruna ögon som kommer och får mig att falla pladask och som avgudar mig. Vi blir high school-sweethearts med all drama som ingår. Jag inser ju att det inte är så det går till i verkligheten, men ändå sitter dessa idéer stuck i mitt huvud. Vet inte vad det beror på.

 

Igår var jag på tjejmiddag. Vi ordnade alla var sin utdelad rätt (dvs förrätt, varmrätt, efterrätt eller sallad). Kvällen var mysig, och två av oss valde att gå ut på krog. Jag hade en så otroligt stark lust att få dansa av mig lite. Flirta, skoja och få känna mig levande igen. Men tji fick vi.. det var enorm kö till krogen, och efter en halvtimmes resultatlöst köande var det bara att ge upp. Snacka om att jag blev besviken.

 

Nu är jag dessutom orolig. Min sambo åkte iväg på kryssning igår, och har inte hört av sig sedan han väntade på att gå ombord båten. Skickade ett mess till honom i morse, för att höra hur deras kväll gått, men fick inget svar. Nu borde de vara tillbaka i land, skickade ett mess igen och försökte ringa men hans mobil är avstängd och han har inte svarat på messet heller. Får väl bara vänta o se. Antar att han är slut, eventuellt full och att mobilbatteriet är slut. Men tycker inte om när saker och ting är utom min kontroll.. Vill bara veta att han är okej.

Idag har jag läkartid, där kring 11-snåret. Jag hoppas på en remiss till vidare fertilitetsundersökningar. Men jag är nervös.. tänkt om läkaren upplever att vi inte försökt särskilt länge och inte tycker att några undersökningar behövs ännu? Men det kan väl han/hon inte.. Jag menar, jag har ju inte haft mens på snart 3 månader, och det är ju aningen svårt att bli gravid om man inte får mens och ägglossning som man ska..

 

Usch.. vill få det här understökat så fort som möjligt. Som jag säkert nämnt tusen gånger så hatar jag att vänta.. Vill bara få ett svar nu! Helst av allt en lösning på problemet, men skulle till en början nöja mig med ett svar, en förklaring.. Och det vet jag att jag inte kommer att få idag, och det irriterar mig red nu.

 

Nå, en sak i taget..

 

Inte nog med det så är jag förbannat trött på mitt hår, och jag har tid till frissan först på måndag.. Känns som en evighet till dess också. Och nu har jag slut på pengar.. Lönen kommer visserligen i fredag, men ja, ni kan ju kanske gissa.. Jag tycker det känns som en evighet till dess också.. Känner mig fruktansvärt gnällig, förlåt..

Tror det är bäst jag går och lägger mig innan jag blir värre. Kanske imorgon blir en bättre dag. Har ju något trevligt att se på nu iaf närd ET finns en snygg byggarbetare/målare på jobbet vårt ;)

Jag hittade, tack vare en kompis, för ett tag sedan ett recept på pulled pork på nätet och bestämde mig nu för att laga det till vår familjemiddag.. :) Receptet är något modifierat från det ursprungliga för att lämpa sig till mitt kylskåpsibnehåll ;)

 

Jag började med att laga ihop kryddpastan till köttet på fredagkväll.

 

Kryddpasta till köttet:

5 pressade vitlöksklyftor

1,5 tsk spiskummin

2 tsk cayennepeppar

2 tsk chili

1 tsk svartpeppar (grovmalen)

1 tsk salt

4 tsk paprikapulver

1 msk farinsocker

4 msk ketchup

3 msk barbequeolja

1 tsk tabasco

 

Till receptet använde jag 1,5kg kasslerkött, som jag lade i en ugnsform med höga kanter. Sedan smorde jag in köttbiten med kryddpastan. Därefter lät jag köttet stå och marineras i kylskåpet över natten. 

 

 

Tidigt nästa morgon tog jag ut köttet i rumstemperatur och satte ugnen på 125 grader. Därefter klyftade jag 2 gula lökar och 4 vitlöksklyftor, som jag sedan satte på och runtom köttet. Därtill blandade jag 1,5 dl barbequeolja med 0,5 dl vatten, som jag sedan hällde över köttet. 

 

Sedan var det bara att sätta in köttet i ugnen och vänta. Köttet skulle stå minst 6 timmar i ugnen, men eftersom jag ville ha det så mört som möjligt så valde jag att ha det och stå 10 timmar i ugnen. Och mört blev det! 

 

Efter att det hade stått 10 timmar i ugnen var det bara att lyfta över köttbiten i en annan form och sedan dra isär köttet med två gafflar så att det blev som trådar, därav namnet pulled pork. För att göra köttet sakrikare och saftigare tog jag en del av köttsaften/marinaden samt all lök och hällde över köttet. Sedan var det bara att servera :)

 

 

Då var jag inne på dag 70 av min menstruationscykel.. och nej, ingen mens ännu heller. Somliga kan tycka att det är patetiskt eller onödigt att hålla koll på hur många dagar sedan min senaste mens började, men jag gör det alltså för att kunna se vad min basala kroppstemperatur vanligen ligger på, och för att det kan vara nyttig information för en fertilitetsläkare att veta. Men vad vet jag? Har ju inte träffat någon sådan ännu. Förhoppningsvis får jag dock en remiss vidare till en fertilitetsundersökning då jag träffar läkaren 22.11.

 

Innan dess kommer jag att hinna med ett tandläkarbesök och en tid till frisören. Åh, vad jag längtar efter att få mitt hår färgat och klippt! Kan inte minnas när jag senast skulle ha lämnat det så här läng emellan. Då jag äntligen sitter hos frisören så har det gått över 3 månader sedan senaste besök. Och visst, det är inte sååå lång tid, men med tanke på hur min utväxt ser ut nu så är det nog det, haha!

 

Men nu är det dags att göra sig klar för jobbet igen. Tror det blir en bra dag, för idag har jag inga klienter. Missförstå mig inte, jag älskar mitt jobb och älskar att jobba med barn, men ibland är det skönt med en paus från vardagen och det är precis vad jag kommer att ha idag!

 

Ha en bra dag allihop!

Som det kanske redan framkommit i min blogg så är jag alltså finlandssvensk. Och en stolt sådan! 

Upplever att Anna-Lena Laurén träffade mitt i prick i sin artikel "How to be Finnish in Swedish" då hon beskrev finlandssvenskans roll i Finland: "the Swedish language has a cultural and historical significance in Finland that can’t be measured by percentage".

 

Jag är helt tvåspråkig, och har således ingenting emot finska eller finnar, om man får använda det uttrycket. Men jag står starkt på finlandssvenskan sida, och tycker det är viktigt att bevara såväl språket som kulturen. Jag hoppas bara att den finska befolkningen förstår betydelsen av svenskan i vårt land..:)

Jag är själv inte så förtjust i pajbotten, men detta recept gillar jag verkligen!

100g margarin

2dl vetemjöl

1dl potatismosflingor

1dl riven (Emmentaler) ost

1tsk bakpulver

1/2tsk salt

1dl vatten

Rör de andra ingredienserna i det mjuka margarinet och tryck sedan ut degen över bottnen och kanterna av en pajform. Ställ formen att vila i kylskåp medan du gör fyllningen. Värm ugnen till 200 grader.

Ca 500g kycklingfiléer 

1-2msk röd currypasta (beroende på hur starkt man vill ha det)

Ca 5cm purjolök

1/3brk soltorkade tomater

1/2bit fetaost

150g créme fraîche 

1/2 paprika 

Matolja

Riven ost

Strimla kycklingen. Häll en skvätt matolja i en stekpanna och rör ner currypastan i matoljan, hetta upp. Stek kycklingstrimlorna och lägg sedan den strimlade purjolöken med i pannan. Tärna paprikan, tomaterna och fetaosten. Stäng av plattan och tillägg paprikan, tomaterna och fetaosten i pannan. Rör ner créme fraîchen och häll sedan över allt i pajformen. Strö över lite riven ost och grädda sedan i mitten av ugnen ca 30 minuter.

Ca 500g malet nötkött

1 liten gul lök

1 liten röd paprika

1/3 burk majs

1påse tacokrydda

Ca 150g créme fraîche 

Riven ost

Körsbärstomater

Stek och krydda köttet. Tillsätt den tärnade löken. Lägg till den tärnade paprikan i slutskedet av stekningen. Stäng av plattan. Tillsätt majsen och créme fraîchen. Rör om och häll sedan över fyllningen i pajformen. Dela körsbärstomaterna och lägg dem utanpå fyllningen. Strö över riven ost och grädda sedan pajen i mitten av ugnen ca 30 minuter.

Vilka tankar går en sådan ung mänska och bär på, då slutresultatet blir döden? Jag känner mig så arg då jag tänker på att ett liv har gått förlorat, för att en person har blivit sårad och därefter tagit ett irrationellt beslut.. 

Jag är så ledsen över att den här killen ha behövas känna sig så ensam och sårad att han valt att ta sitt eget liv. Men samtidigt är jag så arg på honom, för det han har gjort går inte att återta, och det är ett av de mest själviska handlingar en människa kan göra! För det är inte personen som begår självmordet som sedan får lida, utan alla de som stått personen nära.. Familj, släkt och vänner.. Till och med flyktigt bekanta människor berörs av en sådan händelse..

Oavsett, så hoppas jag att denna unga man nu får vila i frid, och att alla de som är kvar och saknar honom någon dag uppnår sinnesro..

Idag startar min bror med sin sambo och son från Norge. Väntar ivrigt på att de ska komma hit! Jag och min bror har aldrig haft mycket kontakt, men ju äldre jag blir, desto viktigare tycker jag att familjen och släkten är, oavsett hur avlägsna vi varit förut. Det här med familj och släkt har blivit speciellt viktigt frå mig efter att jag själv börjat planera familj. Det känns som om jag vill stärka nätverket runt mig innan jag själv får barn, så att de har så många som möjligt runt dem som kommer att älska dem lika mycket som jag kommer att göra. Låter kanske löjligt, men så här känner jag.

 

Jag har chattat med min brors sambo via Facebook, men jag har aldrig träffat varken henne eller min brorson IRL. De startar alltså sin resa idag, men mina föräldrar kommer att åka dem i möte, så de kommer alla att stanna en stund på vår sommarstuga som ligger i mellersta Finland. Men på måndag är det tänkt att de ska vara framme här! Så nu går man åter igen i väntans stunder.. hatar att vänta! ;) Jag är nog en väldigt otålig person, hehe!

Hej, kära läsare!

Jag vet att jag inte varit in mycket den senaste veckan, men det blir det troligtvis ändring på fr.o.m idag. Min sambo har varit hemma hela förra veckan, så har inte riktigt blivit av att komma in här och skriva. Men, som sagt, det ska det bli ändring på! Den här veckan ska jag försöka ta tag i saker och ting, få lite ordning på mitt liv.

 

Så titta gärna in igen, och alla kommentarer uppskattas!

Min sambo kom hem igår efter att ha jobbat över veckoslutet. Jag blev jätteglad över att han ville komma hem på en söndag, trots att han ska tillbaka på måndagen. Men så var ju inte riktigt fallet, utan istället informerar han mig att han tar ut sin vintersemester den här veckan, eftersom det inte finns så mycket jobb den här veckan. Vad är det med killar och att göra beslut utan att diskutera dem först? Jag hade nämligen den uppfattningen att vi skulle hålla vår vintersemester tillsammans.. men tydligen inte.

 

Det är inte det att han inte får hålla sin vintersemester när han vill, men det skulle ju ha varit trevligt om han diskuterat saken med mig. Speciellt eftersom att hans beslut påverkar mig också. Jag antar att det här dock inte är något värt att bråka över. Som de säger; you've got to pick your fights..;)

Jag hade beställt två stycken iPad till jobbet, som skulle komma idag. Men icke sa Nicke, leveransdatumet höll inte. Försäljarna ursäktade sig och bad mig komma tillbaka på fredag då nästa leverans kommer. Men jag är inte särskilt hoppfull, eftersom det nu stod på beställningen att leveransdatumet skjutits upp till 25.10, dvs nästa veckas fredag.. Sådant här frustrerar mig något otroligt. Hade jag vetat från första början att produkten kan levereras först då, hade jag antagligen vänt mig till en annan affärskedja, nu är det för sent, för beställer jag nu från någon annan så hamnar jag ändå vänta till nästa vecka. Och just nu behöver jag verkligen iPaden i mitt jobb! Men jag försöker tänka positivt.

 

Jag läste nämligen här om dagen en bra grej angående vad man har för inställning till livet. Jag försöker alltid med jämna mellanrum skruva upp mitt humör ett steg. Se på det positiva i livet, för jag märker ofta att jag kan låta väldigt negativ, trots att jag upplever mig själv som en positiv person. Här är texten som jag läste. Hoppas den kan inspirera er med!

 

Nu är jag inne på dag 44 och ingen mens ännu! Imorgon är det således dags för test, om nu inte min basala kroppstemperatur sjunkit imorgon bitti.. Känns lite pirrigt! Är jag gravid så är det ju en ganska stor förändring som kommer at ske i mitt liv, eller snarare vårt liv. Men, ska försöka att inte ta ut något i förskott än..

 

Har ett par gånger köpt hem alkoholfritt vin, men har inte ännu lyckats hitta något gott sådant! Någon som har tips på något gott alkoholfritt vin? Ingen skillnad om det är rött eller vitt! Helst ska det inte vara så sött..

 

Nej, nu ska jag ta och äta lite mat. Har de senaste dagarna upplevt att jag blir illamående om jag hinner bli hungrig.. Dvs om det inte är något jag inbillar mig. Liksom att jag de tre senaste nätterna sovit urdåligt. Hoppas att det är ett tecken på graviditet, och inte på att jag håller på att bli tokig..;)

Jag blir så paff varje gång jag ser ett litet barn gå omkring som värsta skyltdockan, klädd från topp till tå i diverse märkesplagg och accesoarer, samt med nyaste och mest avancerade teknologiprylarna i händerna. Hur gick det här till?! Var kommer pengarna ifrån? Förstår inte hur vi kan prata om att det är lågkonjunktur på gångs med tanke på hur vi konsumerar.. Och framförallt; varför?! Varför går föräldrar med på att köpa allt detta till sina barn?

 

När försvann den biten där det var föräldrarnas uppgift att lära barnen de traditionella värderingarna? Dvs att det viktiga i livet är exempelvis medmänsklig respekt, vänskap, kärlek och familj.. Inte pengar, status och märken/prylar. Nu verkar uppfostringen handla mest om att se till att man har in-prylarna och -kläderna..

 

Visst, det kan vara sött att klä en liten bebis i Converse-skor, men har det inte gått för långt då en liten treåring kräver att få märkesplagg? Själv tror jag att det närmaste märkesplagg jag hade i exempelvis tidiga tonåren var ett par Micmac-byxor och en Micmac-tröja. De var även de enda "märkesplaggen" jag ägde.

 

Var ligger logiken i att köpa en 600 euros telefon till en sjuåring? Ett barn i den åldern anses inte vara mogen nog att kunna förstå till exempel trafikreglerna, men förväntas nog kunna ta ansvar för en pryl som är värd halva månadslönen. Jag är inte ens beredd att köpa en sådan åt mig själv, och jag är ändå en vuxen människa med en god och stabil inkomst!

 

Jag funderar mycket på hur det här har gått till, vem eller vad som bär ansvaret för den här vändningen. Har något redan gått snett i vår uppfostran, eftersom vår generation är de som förser barnen med dessa märkesplagg och -prylar, eller är det kraven i dagens samhälle som lett till detta? Eller är det här än en sak som vi kan beskylla medierna för? Men viktigaste frågan av alla; hur ska vi gå tillväga för att ställa allt till rätta igen?

 

 

 

 

Är inne på dag 42 nu, ingen mens än.. Det känns pirrigt och nervöst. Varje morgon stiger jg up och går in på badrummet och där ligger de, gaviditetstesten. De väntar på att bli använda. Jag hoppas så att de följande dagarna ska leda till att jag får använda dem. Usch, känns redan som att jag har för höga förhoppningar..