Tösen - vilsen i vardagen

Trots att killarna är väldigt mammiga just nu, känns det som att man äntligen kan njuta av vardagen! De lär sig nya saker hela tiden, och de har vanligtvis lätt till ett leende. Och det finns inget så härligt som då de kryper upp i ens famn för att få en varm omfamning!

Det första halvåret var dock bland det tyngsta jag varit med om! Knappt någon sömn alls, förstår inte hur vi klarade det. De värsta nätterna fick jag knappt sova en timme sammanlagt, uppdelat på korta snuttar här och var! De fyra första månaderna hade killarna kolik och magbesvär, vilket då ligger som orsak till dessa sömnlösa nätter. Som värst skrek/grät båda i kör i 6h i sträck! Men nu är det över, och allt börjar se ljusare och ljusare ut.

Kan inte fatta att de blir ett år om två månader! Ett år fyllt av sömnlöshet, tårar, leenden, lycka och spänning ❤️

Men äntligen börjar det kännas som att det varit värt det. Nu när pojkarna äntligen börjat le, skratta och umgås. De har även börjat upptäcka varandra, och jag ser sååå fram emot att de ska kunna sysselsätta sig själva genom att umgås med varandra, så att jag får lite mera tid för hushållet och mig själv.

Eftersom livet med tvilingar är rätt så hektiskt så kommer troligen uppdateringarna att ske lite sporadiskt och rätt sällan, men ska försöka aktivera mig lite mer igen. Ska även försöka ta och skriva ner min förlossningsberättelse, fick ju trots allt prova på det mesta då ena killen kom vaginalt och andra med urakut snitt! Men nu är det dags att återgå till den hektiska vardagen igen ☺️

Ber om ursäkt för den långa pausen i skrivandet! Graviditetsvecka 35 var en tung vecka då mina havandeskapssymtom blev värre. Proteinmängden i urinet ökade och jag började samla på mig allt mer och mer vätska. Hade svårt att orka göra någonting alls, så var varken in här och skrev eller virkade. Lågbara och tittade på Orange is the new black på Netflix. Sedan kom 35+0, dvs vecka 36. Dagen då våra liv kom att förändras för alltid! Den första av våra tvillingar föddes nämligen 22.20. Vår andra tvilling föddes däremot först 35+1 ;)

Här ska ni få se en liten glimt av min brorson:

Idag kommer min älskling hem! Vi har inte setts på två veckor nu, då han var tvungen att jobba över helgen, och det känns! Jag saknar hans leende, hans beröring, bara att få vara med honom.. Lite orolig är jag nog, för fredagar hör inte till hans bästa dagar. Efter en veckas jobb (i det här fallet två) och en 1,5h bilresa hem, så brukar han inte vara på så gott humör. Han är en sådan som lätt blir irriterad då han är trött, och han märker inte alltid att det går ut över andra.. Men jag hoppas jag ska kunna få honom på gott humör :) Ända problemet är att vi kommer knappast att få någon egen tid idag, eftersom min lillebror kommer hit, då det är farsdag på söndagen. Och han kommer högst sannolikt att bo hos oss under veckoslutet, då min storebror och hans familj bor hos mina föräldrar. Men vi får göra det bästa av situationen..;)

 

I lördag ska vi även ha middag för hela familjen; mina föräldrar, jag och min sambo, min lillebror samt min storebror med sin familj. Det ska bli riktigt trevligt. Vet inte ännu vad jag ska tillreda, funderar på pulled pork burgare, men är lite osäker då jag vet att min storebrors sambo inte är van vid griskött, då hon är född i ett muslimskt land. Men vi ska se..

 

Sedan måste jag även fundera ut något inför farsdagen. Vi brukar alltid ha kaffe tillsammans med familjen, och bjuda på något gott till kaffet. Måste bara fundera ut vad pappa skulle tycka bäst om :)

 

Oavsett så ser jag fram emot helgen!

 

 

..i min lilla brorson! <3 Åh vad han är ljuvlig. En så god, glad och nöjd liten krabat! :D

Har bara sett honom i ett par timmar, men är helt såld! Kan inte sluta le när jag tänker på hans fina ögon och hans charmiga lilla leende. Kan inte vänta tills jag får se honom imorgon igen!

Idag startar min bror med sin sambo och son från Norge. Väntar ivrigt på att de ska komma hit! Jag och min bror har aldrig haft mycket kontakt, men ju äldre jag blir, desto viktigare tycker jag att familjen och släkten är, oavsett hur avlägsna vi varit förut. Det här med familj och släkt har blivit speciellt viktigt frå mig efter att jag själv börjat planera familj. Det känns som om jag vill stärka nätverket runt mig innan jag själv får barn, så att de har så många som möjligt runt dem som kommer att älska dem lika mycket som jag kommer att göra. Låter kanske löjligt, men så här känner jag.

 

Jag har chattat med min brors sambo via Facebook, men jag har aldrig träffat varken henne eller min brorson IRL. De startar alltså sin resa idag, men mina föräldrar kommer att åka dem i möte, så de kommer alla att stanna en stund på vår sommarstuga som ligger i mellersta Finland. Men på måndag är det tänkt att de ska vara framme här! Så nu går man åter igen i väntans stunder.. hatar att vänta! ;) Jag är nog en väldigt otålig person, hehe!