Välkommen till min blogg om Allt och Ingenting!
Att leva i limbo.. mindre kul än leken Limbo ska jag säga!
Postat den augusti 26, 2013
Gravid eller inte gravid? That is the question! Förstår mig helt enkelt inte på varken min kropp eller något annat. Har inte fått mens, men testen visar inte heller positivt. Jaajaa, jag har inte gått över tiden med så många dagar, eller vem vet? Har tydligen inte så regelbunden mens. Min förra menscykel varade i 35 dagar, den föregående i 31 dagar. Nu är jag inne i dag 38 eller något.. Så i jämförelse med 35 är jag inte många dagar över, men i jämförelse med 31 en hel del. Oj suck ändå. Det är väl bara att bita ihop och vänta. Jag är ju inte den första och lär inte vara den sista som gått igenom det här.
Annat som är på gång? Tja, med tanke på att det är måndag så går det ganska bra. Visserligen har jag lindriga symptom på förkylning, men för övrigt så lider jag inte av någon måndagsångest :) och det är ju skönt! Min medmänskliga tolerans är kanske på lite lägre nivå än normalt. Ibland kan jag helt enkelt ha svårt för folk som är lite (ursäkta det fula uttrycket) ”långsamma”. När saker och ting inte går in oavsett hur man förklarar om och om igen. Det gör mig galen när en del inte besitter ett uns logisk slutledningsförmåga!
Misstolka mig inte. Jag tycker det är bra om man exempelvis på ett jobb frågar om saker och ting då man är osäker. Men då man frågat om så gott som samma sak otaliga gånger så tycker jag att man småningom borde lära sig och ta till sig kunskapen, samt lära sig att tillämpa den i andra situationer. Och vet man med sig att man har svårt att hålla viss information i minnet, så borde man väl lära sig sätt med vilka man kan förvara information T.ex. genom att skriva ner det man hört? Ja, vad vet jag.
Över till Dagens fakta: Visste du att människan i genomsnitt äter 8 spindlar, under sin livstid, i sömnen? Så kom inte och säg att du är totalvegetarian. Sådeså! Yäck! :P
Människan, en slav under sina vanor
Postat den augusti 25, 2013
Det fashinerar mig hur människor är så olika, men i grund och botten ändå så lika. Ta det här med vanor och ovanor som ett exempel. Det finns massvis med småsaker som vi gör, och på vårt eget sätt. Två vanliga exempel som brukar dyka upp i diskussioner är vilken väg man lägger toarullen och den andra brukar vara på vilken sida av knäckebrödet man lägger smöret. För mig är det absolut självklart att toapappret ska hänga utåt, dvs att man tar pappret uppifrån, inte underifrån. Och smöret ska självklart på den sidan där hålen är mindre, eftersom jag inte tycker om för mycket smör. Hur gör du?
Men det finns andra liknande småsaker. Om du har ett rostbröd där ena kanten är rundan, från vilken sida börjar du äta? Den rundade eller den raka sidan? Är du en sådan som använder tandtråd före eller efter att du borstat tänderna? Ska besticken stå med eggen uppåt eller neråt i diskmaskinen? Ska glasen stå upp-och-ner eller rätt väg i skåpet? Om du äter tacos eller tortillas, ska grönsakerna skäras i små eller stora bitar?
Visst är det otroligt hur mycket saker vi gör enligt en viss rutin? Det är inte så konstigt att ett förhållande med en annan person tar lång tid att utvecklas och stabiliseras. Det handlar om att lära känna den andras rutiner, och antingen lära sig leva med den andras rutiner och ge upp sina egna, eller att tillsammans etablera nya rutiner. Och allt detta är en lååååång process. Efter att ha varit tillsammans i nästan ett decennium med samma person upplever jag ännu att finjustering behövs. Vi lär oss fortfarande av varandra. Det är inte alltid lätt att hitta fungerande kompromisser då man vill behålla sina egna vanor eller ovanor. Trots att det låter som en dålig cliché, och rentav tråkigt, så tycker jag ändå att det är ett av vardagens äventyr. Om man skulle bli alltför synkroniserad och allt för snabbt, då först skulle det vara tråkigt!
Men för er som inte kommer in här för något annat, här är Dagens fakta: Visste du att det uppfunnits vandringskängor som laddar mobilen medan du går? Snacka om att slå två flugor i en smäll! ;)
När det slår tomt i skallen..
Postat den augusti 22, 2013
Kände tidigare idag att jag hade massor med tankar som jag ville dela med mig av på bloggen, men just nu slår det helt enkelt bara tomt..
Idag har i övrigt varit en helt bra dag, varken desto större highs eller lows, jämfört med andra dagar då jag ibland undrar om jag inte borde diagnostiseras som manodepressiv.. Är kanske inte något man ska skämta om med tanke på att det kan vara en ganska hemsk sjukdom att tampas med, men om man får överdriva lite..
Men tack för att du tittade in, om minnet mitt återkommer så kanske jag skriver något ikväll ännu, annars försöker jag lägga in lite nytt material under helgens lopp.. Har ju sambon hemma då igen, så inläggen dyker upp då jag får en stulen stund för mig själv.
Innan dess ska vi dock inte glömma Dagens fakta: Varmt vatten fryser snabbare till is än kallt vatten, visste du det?
Nostalgitripp till verkligheten
Postat den augusti 21, 2013
I skrivande stund sitter jag och kollar in en serie från 90-talet, och det går upp för mig att det här med kropps- och utseendefixering verkligen blivit en realitet. Speciellt detta med size zero, stora meloner och spegelblanka ansikten.. Jag hade för mig att det alltid varit så, men kanske det beror på att det smygit sig på mig..
Vad härligt att titta på en 90-talsserie där kvinnorna ser ut som om de faktiskt har en närapå normalvikt! Vad var det som egentlige hände efter detta? Jag förstår helt enkelt inte..
En till grej som gör dessa serier toppen är vikten de lagt på detaljer. I de här serierna är det fortfarande ok att gå på toaletter, låta sminket rinna och håret vara rufsigt..
Nå, över till min nisch, Dagens fakta: Xylitol tenderar vara en av de populäraste ”souvenirerna” som asiaterna tar med sig hem.
När måndagsångesten lättar..
Postat den augusti 20, 2013
Puuust! Tror jag är lite som Garfield, dvs katten Gustav. Jag hatar måndagar. Måndag är den dag i veckan då jag verkar ha lättast att falla för ångesten. Men nu är måndagen förbi och ångesten har tack och lov lättat lite.. Samvetet tynger mig ännu från mitt klantande i helgen, men jag antar att det är något jag får leva med. Man kan ju tyvärr inte gå bakåt i tiden, hur man än önskar det.
Eftersom alla bloggar har något som är unikt för dem så tänkte jag att jag skulle försöka mig på att hitta min grej. Och då tänkte jag att kanske Fun Facts skulle vara min grej.. Det jag skriver är kanske inte alltid direkt roligt, men kanske något som inte alla tänker på. Borde kanske döpa det till Dagens fakta istället..
Nå här kommer det iaf, Dagens fakta: visste du att koalan är utrotningshotad i delar av Australien pga klamydia?
Livet leker…-med mig..
Postat den augusti 19, 2013
Beklagar den negativa stämning jag haft på sistone i mina inlägg, men antar att jag genomgår någon sorts kris just nu.. kan säga att jag är allt annat än nöjd med mig själv. Förstår inte varför jag alltid ska gå och klanta till det, varför jag aldrig är nöjd med min tillvaro.
Just nu känner jag mig ångestfylld, över ingenting och allting. Ibland önskade jag att jag bara kunde knäppa i fingrarna och börja ett helt nytt liv, helst på andra sidan planeten. Gärna i någon storstad där man är något anonym och har chans att börja om på ett annat sätt. Tolka mig inte fel, för det mesta är jag nog nöjd med hur jag har det. Jag har en underbar sambo och goda vänner, men det känns som om jag inte riktigt har någon som står mig så nära som jag skulle önska. Jag hade en väninna en gång i tiden som jag delade allt med. Visserligen var vi bara barn då, men hon var som en syster till mig.. tyvärr gick hon bort allt för tidigt. Sedan har jag dessutom varit tvungen att flytta till en ny stad, med nya människor. Jag hittade åter igen en vän som stod mig riktigt riktigt nära, men i något skede gled vi isär och nu finns den ingen sådan mera och det känns lite som om man i den här åldern kanske aldrig mer kommer att hitta en sådan.. Tror det här är en stor orsak till att jag alltid nu som då fylls av ångest..
Finns det någon där ute som känner likadant? Vad gör man i en sådan situation? Antar att min lösning just nu är att skriva hit, i hopp om om att kanske någon annan upplevt något liknande..
Tillbaka till vardagen – med rivstart..
Postat den augusti 12, 2013
Jahapp, då var semestern slut. Hade knappt hunnit in på arbetsrummet mitt innan telefonen gick het. Dagen gick i övrigt bra, kändes lite som julafton då vi plötsligt fick en hel del ”nya” saker till vår lilla enhet. En annan enhet är påväg att flytta ut ur huset och kan inte ta med sig allt till det nya stället.
Men sedan vände det hela drastiskt. Jag fick ett mejl av en mamma till mina klienter. Hon hade i början av semestern åkt på semester med sina barn till barnens pappas hemland. Och under deras vistelse i det landet så hade pappan passat på att ansöka om skilsmässa och vårdnad över barnen. Nu får hon plötsligt inte längre åka hem med barnen mera och behövde därför be mig skriva intyg på att barnen varit och är mina klienter fortfarande. Så det blev lite bråttom att skriva ihop ett dokument som kan användas inför domstol. I det här fallet så har pappan knappt varit närvarande i barnens liv. Hur kan man göra så? Hur kan man bara kallblodigt rycka barnen ur sin trygga vardag, ifrån sin mamma? Jag ryser bara jag tänker på det hela. Misstänker att min natt kommer att bli orolig och fylld av mardrömmar. Hur ska man kunna koppla bort sina känslor och behålla den professionella masken? Just nu känns det som om jag borde försöka komma vad som helst för att kunna hjälpa den här mamman, som måste vara livrädd och desperat..
Att bli gravid – lite samma som rocketscience va?
Postat den augusti 8, 2013
Jag och min sambo har nu försökt bli gravida sedan årsskiftet ungefär, men än har det som sagt inte nappat.. Och ibland känns det som en hel djungel med olika saker man ska tänka på. Något som borde vara så naturligt känns ibland lika krångligt som att läsa instruktionsmanualen till någon teknisk pryl tillverkad för att ta en till Mars eller nåt..
Med tanke på hur många saker som ska så att säga ”klicka” för att man ska råka bli gravid känns det otroligt att så många barn kommer till världen till följd av one-night-stands!
Åtminstone upplever jag att det här med att försöka räkna ut när man har ägglossning är krångligt.. har åtminstone inte lyckats fånga upp tidpunkten med något test ännu! Men det heter väl att man inte behöver ha ägglossning varje månad, så får väl försöka pånytt nästa månad… någon gång ska det väl inträffa det också!
Och kanske det inte är så viktigt att veta just när ägglossningen är heller. Så länge man har sex så ökar väl chansen att bli gravid.. Efter att jag slutade med p-pillren har min sexlust ökat markant, vilket är otroligt skönt! Och det lär ju göra det lättare att bli gravid ;) Eller jag kanske inte ska säga att sexlusten ökat, den har alltid funnits där, men jag hade ingen ork till att ta initiativet till sex, även om jag hade velat.. Kändes lite som om man var förlamad. Jag kunde varken uttrycka mina luster i ord eller handling.. På något vis var jag även hämmad i de fall att han tog initiativet, jag sade inte nej, men orkade inte heller ge mig hän.. men som sagt, detta ändrades i och med att jag slutade med pillren. Det känns lite som om vårt förhållande tagit fart igen :)
Det kanske inte heller bara har att göra med p-pillren. För ett tag sedan steg jag på vågen och fick en rejäl schock, jag hade gått upp massor.. Det att jag gått upp i sig var ingen schock, jag kände det på mig.. kläderna spände, jag hade tungt att vara, men att se det svart på vitt och att se hur mycket väckte mig rejält. Jag började träna och är nu i bättre form än jag någonsin varit. Än vill jag få lite fastare former, men i stort sett är jag riktigt nöjd med min kropp. Min självkänsla gällande min kropp har ökat och jag känner mig sexigare helt enkelt. Sådant kan ju också förstås bidra till att man är mer sugen på sex. Schocken var eventuellt inte en trevlig upplevelse just då, men är nog något av det bästa som hänt mig. Jag har fått min självkänsla tillbaka gällande min kropp, jag känner mig sexigare och jag har äntligen funnit en lust att vilja träna! Förr gjorde jag det bara för att komma i form, men nu kan jag även njuta av träningen!
Så att sådana funderingar idag.. Nu ska jag ta och slappa en stund innan min sambo kommer hem.
Lyx i vardagen :)
Postat den augusti 7, 2013
Aaaaah, äääntligen ska man få fara till frissan och få håret klippt och färgat! Ska bli otroligt skönt! Får se om man vågar sig på något nytt idag, eller vad det ska bli av det hela. Därefter blir det lite vardagslyx i form av tjejsnack, shopping, middag och/eller en drink på någon terass.
Från en sak till en annan. Jag har aldrig riktigt förstått mig på det här med att hemlighålla att man försöker bli gravid. Varför komma med en massa dåliga ursäkter (huvudvärk, medicinering eller etc på gång) för att undvika behöva dricka alkohol på fester eller för att slippa festen helt och hållet? Jag känner åtminstone otrolig lättnad av att nu ha berättat åt mina närmaste att jag försöker bli gravid. Då förstår de om jag säger ”nej, tack” till alkohol på en fest. Jag förstår visserligen aspekten med att man kanske inte brukar gå ut med graviditeten före v12 eftersom risken för missfall då ännu är stor, men ändå..
Nej nu ska jag göra mig redo för att träffa några småttingar innan jag ska iväg och påbörja vardagen i lyx :)
Skön semesterdag
Postat den augusti 5, 2013
Igår var en helt fantastisk dag. Jag och min sambo vaknade upp hos några av våra vänner, efter en något blöt kväll innan. Vi hade bestämt oss att stanna över natten då det skulle ha tagit så länge att vänta på att få en taxi. Kändes nästan som att vakna upp på hotell då frukosten stod färdigserverad på terassen :)
Resten av dagen spenderades med våra vänner och deras två barn. Var riktigt skönt att få prova på lite familjeliv, då jag och min sambo nu planerar familj. Vi solade lite, åkte ut på sjön hela gänget med vår lilla båt, simmade. Därefter tog vi oss alla hem till oss, dit vi beställde pizza och umgicks. Så fantastiskt skönt..
Det är sådana här stunder som verkligen får mig att längta till att bli gravid. Hoppas innerligen att det är något som lyckas.. Slutade med p-pillren i början av året, men än har det inte nappat. Vet att vi inte försökt en särskilt lång tid, men alltid finns ju den där oron: ”fungerar min kropp som den ska?”. Speciellt då min egen mamma haft flere missfall.
Nå, nog med det för stunden. Nu ska jag övergå till att planera en förhoppningsvis lika skön stund med våra vänner och deras barn. Idag blir det myskväll med mat, spel och film. Och denna gång sa de få övernatta hos oss :)
Vardagens frustration
Postat den augusti 3, 2013
Att vara i ett parförhållande är inte alltid lätt.. Jag älskar förstås min sambo och trivs med honom. Vi har varit igenom en hel del som får mig att känna mig säker i att det här förhållandet är rätt just nu. Jag är inte naiv, jag tror inte på att alla förhållanden är menade att hålla livet ut. Kan inte säga om det förhållande jag är i nu är menat att hålla för evigt eller inte, är ju trots allt inte någon sierska..
Just nu är jag lätt frustrerad. Varför känns det som om jag alltid måste vara den som tar hänsyn till den andra? Varför ska det alltid vara jag som rättar mig? Antar att jag oftast gör det för att det är lättast så.. Ska jag få honom att inse och ta i beaktande mina tankar och känslor så brukar det oftast gå till på det viset att vi först hamnar i gräl, sedan är vi sura i någon timme, vi går och lägger oss, jag tar upp ämnet, vi lyckas diskutera saken halvsansat så att han kan ta till sig det jag vill få sagt, och sedan när det nästa gång är en liknande situation, så kanske, kanske han kommer ihåg och minns att ta i beaktande det jag sagt..
Är detta normalt i ett förhållande? Eller är jag helt enkelt en person som allt för lätt vill få det mesta överslätat? Undviker jag helt enkelt bara att komma i konflikt med min sambo?
Eller är det här eventuellt en skillnad som är vanligt förekommande mellan män och kvinnor? Liksom när vi ska planera vad vi vill göra idag? Vi har nyligen kommit hem från en liten semester, inget speciellt, vilket gör att jag eventuellt skulle vilja hitta på något kul idag. Men för honom är det omöjligt att planera något. I staden förekommer en hel del evenemang, våra vänner har också semester ännu.. men inte. Att planera två timmar framåt, så att man visste om man ska hoppa i duschen eller låta bli, det är för mycket begärt.. Vi ser sen! kan han tycka.
Många kanske tycker nu att jag själv kan planera och göra, men nu handlar det mer om det att jag och min sambo inte ser varandra särskilt ofta då han har en god bit till sin arbetsplats. Så jag skulle ju gärna önska att vi kunde hitta på något tillsammans. Nå, nog med det.. ska se om jag lyckas väcka min sambo på ett sätt som kunde få honom på lite bättre humör ;)
Vilsen inte bara i vardagen, utan nu även i bloggvärlden
Postat den augusti 3, 2013
Liksom säkert tusental andra någon gång skrivit så skriver nu även jag: detta är mitt allra första blogginlägg.
Jag har själv aldrig varit speciellt intresserad av bloggar, tror det går att räkna på mina två händer antalet gånger jag läst någons blogginlägg. Och då har det främst varit för att jag varit nyfiken på något nytt recept eller liknande.
Jag blev inspirerad av att själv börja blogga efter att ha läst Katerina Janouchs böcker om barnmorskan Cecilia Lund, som bloggar. Det kändes som att det här med att blogga kunde vara ett sätt för mig, att anonymt, kunna få ventilera mina tankar och idéer, och kanske även få svar på dem, utan att behöva röra till i min egen tillvaro..
Men än känner jag mig ganska vilsen i bloggvärlden. Kommer säkert att ta en stund för mig att klura ut hur jag ska göra min bloggsida mer personlig, och mer läsar/skrivvänlig.. Blogginläggen kommer säkert till en början även att dyka upp lite sporadiskt, då jag får en liten privat stund för mig själv.. Ingen i min närhet känner till att jag bloggar, och det är så jag helst vill hålla det. Och det innebär ju förstås att jag endast kan blogga då jag får en liten minut för mig själv vilket inte är så lätt på semestern..
För dig som eventuellt läser detta inlägg, välkommen! Jag hoppas ju förstås att det jag skriver kommer att intressera någon, och att det finns någon där ute som vill fungera som ett bollplank för mina tankar och funderingar. Men nu ska jag försöka luska ut hur jag ska redigera min sida, så återkommer jag i ett senare skede med lite annat. Tack och hej!
