Tösen - vilsen i vardagen

Kvinnan är från en liten ort och har på sätt och vis gjort reklam för sin blogg på FB, genom att efterlysa gifta män som vill vara otrogna på ett köpforum. Det här innebär att det finns en hel del förargade fruar, som har startat en häxjakt för att få reda på vem den här kvinnan är.

Ett av kvinnans kriterier då hon söker män att förföra, är att männen har barn. Hon tror sig på det viset kunna försäkra sig om att känslor inte kommer att bli inblandade och att männen inte kommer att lämna sina fruar. Hon upplever inte heller att det hon gör är fel, det är ju männen som otrogna, inte hon.. Hon rättfärdigar detta vidare med att om de inte var otrogna med henne, så skulle de ändå vara det med någon annan.. Själv upplever jag att hon är lika delaktig som männen! Om jag gav ett skjutvapen åt någon, och den personen dödade någon , så upplever jag att jag skulle vara medskyldig till detta brott. För hade jag inte gett vapnet så skulle kanske inte den här personen haft möjlighet att utföra brottet, eller så kanske det skulle ha misslyckats om personen försökt göra samma sak med en kniv.. Oavsett har jag gjort det möjligt för den hör personen att utföra brottet.

Jag förstår visserligen attraktionen i gifta män, det förbjudna är ofta lockande och spännande! Och på samma vis ser jag också attraktionen i att vara otrogen, jag gillar själv att flirta trots att jag är upptagen.. Men jag tror inte jag någonsin kunde gå så långt att jag skulle ha sex med en annan.. Själv tror jag att jag flirtar med andra män för att jag söker bekräftelse på att jag ännu är attraktiv och åtråvärd, speciellt som min sambo verkar ha svårt att uttrycka sina känslor för mig. Jag vet att han älskar mig och att han fortfarande åtrår mig, men ibland är det skönt att verkligen se och höra att man är det. Och så länge som jag håller mig till att flirta är det väl okej? 

Vad har du för syn på saken? Var går gränsen?