Inte ensam längre..
Har haft en toppen helg! Var och träffade några studiekompisar, och det var hur kul som helst! Det gjorde även extra gott för själen.. En av mina kompisar berättade nämligen att hon går igenom lite samma grej som mig. De försökt få barn i snart två år nu, men har ännu inte lyckats bli gravida. Hon berättade även att hon diagnostiserats med en hormonrubbning, som gör att hon ägglossningnen inte fungerar som den ska. Tydligen är detta en åkomma som över 30% av kvinnorna i vårt land kan lida av. Vidare berättade hon om hur hon gått tillväga för att få hjälp, och hurdan hjälp de fått. Hon rekommederade även att jag skulle söka hjälp så snart som möjligt, eftersom det ofta är köer till olika behandlingprogram och läkare..
För att uppdatera lite kring min situation; Jag slutade med p-pillren efter årsskiftet. Därefter tog det ca 3 månader innan jag fick min första naturliga mens. Den följande kom nästan precis 4 veckor senare, men efter det har min menstruationscykel bara blivit längre och längre. Och nu är jag inne på dag 52, och ingen mens i siktet. Senast i fredags gjorde jag pånytt ett graviditetstest, och det visade negativt. Det att min menstruationscykel blivit längre och längre kan, enligt min kompis, vara ett tecken på att jag också har något fel med mina hormoner eller min ägglossning. Så nu ska jag se hur jag bör gå tillväga för att få hjälp med att bli gravid.
Det var alltså härligt att träffa dessa vänner igen, men bäst av allt var att hitta en vän, som jag kan dela de tankar som tyngt mig på senaste tiden, med! Trots att jag är ledsen över att min vän ska behöva gå igenom det hon gör, så är jag otroligt glad över att inte behöva känna mig ensam i detta längre..
