Vecka 33
Jag börjar äntligen må lite bättre, så tänkte att det var dags att uppdatera kring graviditetsvecka 33, trots att jag snart går in i v34.. Förra torsdagen då jag gick in i v33 mådde jag inte särskilt bra, och på fredagen efter TUL blev jag skickad till Kvinnokliniken för observation. Men mer om det längre ner, här kommer nu information om v33:
Twinsen är nu ca 30cm från hjässa till stuss, och i sin helhet ungefär 45cm långa. I detta skede av graviditeten uppskattas babysarna väga 2-2,2kg, men tvillingar kan ofta vara något mindre än detta. Om de skulle födas nu skulle de antagligen under ett par veckors tid behöva lite andningshjälp, extra värme och hjälp att få i sig tillräckligt med näring för att må bra. Det finns fortfarande gott om fostervatten. Vattnet gör att småttingarna kan röra sig fritt, även om det sakta mak börjar bli lite trångt, och att livmodern inte trycker direkt mot dem. Rörelserna i magen känns nu mer som rullningar än sparkar då det inte finns lika mycket svängrum längre. Äntligen slipper du de där hårda träffarna mot revbenen. Nu ökar inte mängden fostervatten längre utan ligger kvar på den här nivån fram till födseln. Fostervattnet har ingen färg men är lite grumligt och har en doft som påminner lite om hav och tång. Eftersom dets inte längre finns så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, ställer småttingarna småningom slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att de vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir dock kvar i sätesställning.
Tvillingarna uppfattar ljus och mörker, natt och dag. Om småttingarna kan fokusera blicken redan i livmodern är forskare inte helt eniga om. Några hävdar att de lär sig fokusera först under första till andra levnadsmånaden. Den här veckan växer hjärnan mycket snabbt och småttingarnas huvud ökar ca 9,5mm. När man mätt aktiviteten i hjärnan har det visat sig att det händer saker även när småttingarna sover. Kanske drömmer de redan. Nu kan tvillingarna skapa röda blodkroppar och underhudsfettet lagras. Deras hud börjar således ändra färg från röd till rosa.
Magmåttet som barnmorskan kontrollerar varierar något beroende på barnets storlek, fostervattenmängden och hur barnet ligger i livmodern. Huvudsaken är att magen växer. Föt dem som väntar ett barn, ligger magmåttet (symfus-fundus) nu vanligtvis på 29-34 centimeter.
Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. En del kan dock inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att man behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras ungefär av ett mellanmål. Ju tyngre mamman blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Man bör därför gärna ligga med benen högt en stund och använda stödstrumpor hela dagen.
Jag, vecka 33:
Som jag redan nämnde tidigare, så mådde jag inte så bra då jag bytte graviditetsvecka. Jag hade inte sovit ordentligt på flera nätter, och hade mycket och obehagliga sammandragningar konstant. Och detta trots att jag åt 10mg Nifangin tre gånger per dygn. På fredagen var det sedan dags för TUL och då förklarade jag för barnmorskan och läkaren hur jag mådde. Eftersom ultraljudet även visade på att tappen ytterligare förkortats något sedan senaste besök, så valde de att skriva en remiss till Kvinnokliniken. Sp då var det bara att ringa min sambo och infomera honom om detta och därefter ta raxi till Helsingors. Här konstaterades det sedan att tappen var ca 1,3cm lång (eller kanske snarare kort) och att om man tryckte på magen så förkortades den ytterligare till endast 1cm. Tvillingarna verkade dock må br! Och uppskattades väga ca 1700g var.
Så sedan fredagen har jag då legat inne på avdelningen. Ctg (dvs hjärtkurvan) har gjorts två gånger per dag, för att se att twinsen mår bra. De första tre dagarna var jag beordrad total vila, fick såkedes endast atiga upp för att gå på toaletten eller och ta en snabb dusch. Numera får jag gå till matsalen och äta. Jag har fått både Nifangin och Litalgin mlt sammansdragninfarna. Nifanginet slutade de dock att ge på söndagen, och Litalginet har jag endast fått vid upprepade sammandragningar. Sammandragningarna har klart lugnat ner sig, men än kommer de om jag rör på mig lite mer. I skrivande stund ligger jag och väntar på besked om läkaren kommer att undersöka mig idag eller inte, därefter tas ställning till om jag ska fortsätta vara inlagd eller om jag blir hemskickad. Själv känner jag mig lite kluven i ärendet. Visst är det skönare att ligga hemma, men samtidigt könns det tryggare att vara hör, ifall att förlossningen plötsligt skulle sätta igång..
