Vecka 7
Idag torde jag inleda vecka 7 av min graviditet. Så ännu är det drygt 5 veckor kvar innan risken för missfall minskar rejält. Nu är det andra natten som jag verkligen känt att jag fått sova ut. Vaknade dock mitt i natten av att jag var tvungen att gå på toa, men somnde tur nog relativt snabbt efter det igen.
Vecka 7, fostret:
Fostret är nu något mellan 7 och 10mm långt från hjässa till stuss. Den här veckanär ryggraden och hjärnan nästan färdigbildade och fostrets hals och ansikte har börjat formas. Ögonen ses som två fördjupningar på vardera sida om huvudet, och kommer senare att förflyttas framåt i ansiktet. Armarna och händerna börjar sakta växa fram. Även njurarna, levern och lugnorna börjar ta form. Hjärtat har börjat slå och slår nu ca 80 slag i minuten (och ökar takten för var dag som går). Det är alltså nu ett väldigt känsligt skede då de flesta inre organen utvecklas. Den här veckan kan även fortret börja reagera på beröring, med andra ord kanske min lille/a känner av att jag smeker magen. Hur tufft är inte det?
Här är en bild från http://mammasidan.se/gravid/vecka/7
Vecka 7, kroppen:
Under den här veckan gör det ökande hormonet hCG att blodflödet till bäckenområdet ökar. Njurarna börjar allt effektivare göra sig av med kroppens avfallsprodukter. Detta tillsammans med att livmodern växer och börjar trycka ner på kissblåsan gör att man vanligtvis kan behöva springa och kissa betydligt oftare än tidigare. Och detta har jag verkligen märkt av, då jag t.o.m. måste stiga upp på natten för att kissa. Många kvinnor kan även känna sig uppblåsta, yrsel, illamående samt ha sug eller vsmak för någon speciell mat. För min del är jag mest uppblåst av och till. Och då brukar jag även då och då bli lätt illamående och yr. Under den här veckan tenderar även hjärtfrekvensen öka kraftigt och ämnesomsättningen ökar med upp till 25%. Detta kan jag märka av genom att jag plötsligt kan bli riktigt vrålhungrig!
Vecka 7, jag:
Jag har redan högre upp nämnt lite vad min kropp genomgått, men utöver detta har jag även börjat märka allt mer av trötthet, irritation och humörsvängningar. Humörsvängningarna är ännu inte så kraftiga, så jag klarar ännu själv av att hantera dem. För den delen så har jag ingen att skrika på här hemma eftersom min sambo bor på arbetsorten i veckorna, haha!
Jag ska imorgon försöka lägga upp en bild på min mage. Än syns egentligen ingenting, men jag ska försöka börja lägga upp en bild i veckan, så kan ni och jag själv sedan gå tillbaka och se när förändringen börjat ske.
Nu iväg på jobb!
