Tösen - vilsen i vardagen

Är normalt en person som inte i första taget känner sig stressad, men just nu gör jag det och jag kan inte riktigt förstå varför. Visst, jag ligger efter i mitt jobb, men det hör lite till och är således inte något speciellt. Det är även mycket förändringar på gångs på jobbet men inget som i sig rubbar mitt arbete. Så varför känner jag såhär?

Det är som en krypande ångest som får det att dra ihop sig i halsen på mig. Jag får en känsla av att jag skulle vilja sälja mitt liv på ebay och bara fly landet.. Börja om på nytt, någon helt annanstans. Samtidigt som jag förstås vill ta med de delar av min vardag som jag älskar..

 

Jag vet att det här är helt oresonliga tankar, men det gör mig förvirrad och stressar mig ytterligare.. och samtidigt som jag skulle vilja hålla på med så mycket, så känns det som att jag blir handlingsförlamad. Kan väl kanske beskrivas lite som att leva i limbo. Någonstans mellan det förgågna och framtiden, utan att egentligen vara i nuet.. Är det här alls något som låter bekant för någon?

 

En ljusglimt i vardagen är att jag fått hem några pocketar, som förhoppningsvis ska lyckas skingra mina tankar något. Och imorgon ska jag sätta igång med att börja träna igen! Kanske jag då får styr på mina tankar och känslor igen, när man kommer in i sin normala vardagsrutin. Också lättar ju en del av ångesten bara av att få skriva om tankarna hit.. Det är inte många som besöker den här bloggen, men att se att det finns någon själ där ute som kanske läst de rader jag skrivit ner, gör att det känns som att det kanske finns någon där ute som tyst lyssnar på det jag jag har att säga, som låter mig lätta på hjärtat. Så tack till er som tittar in..:)

Ååååh, hur kommer det sig att måndagar alltid ska börja med samma trötthet, stress och frustration?

Ingenting går som planerat och man har inte ork att reda upp röran..

 

Jahapp, i fredags blev det alltså klart att jag fortsättningsvis inte är gravid. Hann slösa ett dyrt test på att kolla om jag var det, och någon timme senare så kom mensen. Snacka om frustrerande. Så nu är det väl bara att ladda upp med ägglossningstest igen, och försöka pånytt! Tur så är det här med att försöka skapa barn ett roligt tidsfördriv..;) tror jag aldrig mer vill återgå till p-piller! Önskar bara att jag hade min sambo hemma i veckorna också, det här med att spara allt till helgen är inte så lyckat, speciellt som jag alltid verkar tajma in mensen till helgen.. 

 

Helgen var helt fantastisk! Var ute i skärgården med min sambo och våra vänner, samt en liten pojke i 5 års åldern. Vilken ljuvlig liten kille! Blev riktigt kär! Skulle ha kunnat plocka honom under armen och tagit med honom hem :p

Hoppas innerligt att jag någon gång får ett lika härligt barn! Och vilka härliga vänner jag har! Var verkligen kul att umgås med ett par där vi alla kommer lika bra överens!

 

Tror det här med Dagens fakta kanske inte är min grej i alla fall. För just nu kan jag åtminstone inte komma på något att skriva.. Så nu får ni helt enkelt bara stå ut med att enbart läsa min text. Är ni inte nöjda med mitt beslut så finns ju alltid kommentarfältet, som är öppet för allmänheten :)

 

 

 

Jeee, ser ut att hinna bli frisk till helgen i alla fall! Med andra ord verkar det som att två dygns förkylningar existerar! Tack och lov för det! För ser så fram emot helgen! Att åka ut med båt till en stuga i vår vackra skärgård, tillsammans med ett par av våra goda vänner samt en söt liten gosse, är precis vad jag behöver just nu.

 

Imorgon är det dags att ta ett preg-test igen, för nu har det gått över 40 dagar sedan min mens började senast. Antar att min mens uteblir pga att jag stressar över saken, men alltid kan jag ju hoppas att det skulle visa positivt..

 

Jag antar att de flesta som försöker bli gravida till en början är oroliga.. Fungerar min kropp som den ska? Kan jag bli gravid, eller är jag en av de vars kropp inte klarar av att föröka sig? Själv är jag orolig eftersom min mamma haft flera missfall. Samtidigt borde jag väl inte vara det, eftersom hon nämligen fött flera barn.. Men hon var visserligen en hel del yngre än mig då hon fick sina första.. Och ett av missfallen hon fick var ganska svårt.. fostret levde nämligen ännu då det kom ut, men var inte levnadsdugligt.. Jag försöker intala mig det hon också alltid sagt. Missfall är naturens sätt att berätta att just det fostret inte skulle vara levnadsdugligt.. således är just det fostret inte meant to be. Men oavsett känns det pirrigt.. speciellt som man åminns om saken vart man än vänder sig. Många av mina bekanta är gravida, och så tycker jag ClearBlue reklamen snurrar i ett på TVn..

 

Nej, nu ska jag nog gå och lägga mig så helgen kommer snabbare. Blir troligtvis lite mindre bloggande nu på helgen då jag ska bort, men om jag råkar komma åt nätet och en liten stund för mig själv så ska jag uppdatera er med senaste nytt.

 

Tills dess, här är Dagens fakta(?): Om man räknar ihop massan av alla människor här på jorden så lär det vara ungefär detsamma som om du räknar ihop massan av alla myror som finns på jorden. Innebär att det finns en hel del sexbenta små kryp här på planeten, om det stämmer..

Är det inte otroligt hur olika män och kvinnor kan vara när det kommer till olika saker? Ta en förkylning som exempel. Vem har inte stött på en machoman som förvandlas till ett litet barn när förkylningen slår till? Senast i helgen var min sambo förkyld, och han var så ynklig, så ynklig. Det skulle provas eller serveras allt möjligt; värkmedicin, vitlök, cognac, you name it.. Och så ville han ju förstås mysa och vara nära.

Nu visar det sig att han tillfrisknat, men istället smittat ner mig. Och får man då någon sympati? Nehej. Visserligen gjorde jag inte det manliga och bad om det, men förväntade mig kanske inte heller: Usch, nej, kom inte hit och smitta ner mig!

 

Men en skillnad mellan män och kvinnor som verkligen faschinerar mig är mäns förmåga att kunna lägga ner sig i sängen och somna inom 30 sekunder. Hur gör de detta?? För att jag skulle kunna lyckas med det skulle jag behöva jobba 36h i sträck och därefter springa ett maraton eller två. Och då kan det ändå hända att det tar mig 5 minuter att somna. Om du är en man av detta slag så får du mer än gärna dela med dig av er hemlighet. Kom snälla bara inte med det där att "när man ska sova så sover man helt enkelt" eller "ja stänger bara av tankarna och så somnar jag". Jag vill veta HUR ni stänger av alla tankar isf!

 

Men visst, jag är medveten att man inte kan dra alla män över en kam, men stereotypier finns väl till av en orsak?

 

Över till Dagens fakta: Världens längsta palindrom (dvs ord som stavas lika framlänges som baklänges) kan hittas i det finska språket. Saippuakivikauppias. Vilket översatt till svenska skulle betyda ungefär täljstensförsäljare.

Vänskap anser jag vara bland det viktigaste som finns i livet. Vänskap kan dock ibland vara bland det sköraste i livet också. Vänskap uppbyggd på en solid grund tenderar ändå oftast klara av de flesta hinder på vägen, men ibland kan man snubbla på vägen till mållinjen.

 

Jag hatar att göra någon av mina vänner besvikna. Men hur låter man en vän på ett snällt sätt veta att hennes närvaro inte önskas just vid ett speciellt tillfälle? Speciellt då den här vännen kan verka väldigt osäker? 

Vi är ett gäng tjejer, de flesta av oss har sambon/pojkvänner. Några av oss tenderar umgås oftare i gänget, men nu är planen en dubbeldejt med en av mina vänner och hennes pojkvän, vilket innebär att en tredje vän skulle bli utanför. Jag och min sambo har inte varit på dubbeldejt tidigare med det här paret, eftersom vår allas gemensamma vän tenderar hänga med allt som oftast. Det här är okej, men ibland så skulle det vara trevligt att kunna ses utan henne. Jag vet bara inte hur man på ett snällt sätt ska framföra det här, så att hon inte blir sårad.

 

Knepigt värre det här med hur man ska hålla sina förhållanden i balans. Nå men över till Dagens fakta: Forskare har kommit fram till att kycklingsoppa verkligen kan bota förkylningar. Kyckling innehåller nämligen komponenter som kan lindra inflammationer. Det finns alltså en orsak till varför de i alla Hollywood-filmer och serier bär hem chicken soup till de sjuka ;)

Jag påbörjade en blogg på en annan sida, men det visade sig att sidan inte riktigt passade mig. Därför tänkte jag nu copy-pastea in mina inlägg från den sidan, så ni har en möjlighet att följa med från Dag Ett!

 

Att leva i limbo.. mindre kul än leken Limbo ska jag säga!

Postat den augusti 26, 2013

Gravid eller inte gravid? That is the question! Förstår mig helt enkelt inte på varken min kropp eller något annat. Har inte fått mens, men testen visar inte heller positivt. Jaajaa, jag har inte gått över tiden med så många dagar, eller vem vet? Har tydligen inte så regelbunden mens. Min förra menscykel varade i 35 dagar, den föregående i 31 dagar. Nu är jag inne i dag 38 eller något.. Så i jämförelse med 35 är jag inte många dagar över, men i jämförelse med 31 en hel del. Oj suck ändå. Det är väl bara att bita ihop och vänta. Jag är ju inte den första och lär inte vara den sista som gått igenom det här.

Annat som är på gång? Tja, med tanke på att det är måndag så går det ganska bra. Visserligen har jag lindriga symptom på förkylning, men för övrigt så lider jag inte av någon måndagsångest :) och det är ju skönt! Min medmänskliga tolerans är kanske på lite lägre nivå än normalt. Ibland kan jag helt enkelt ha svårt för folk som är lite (ursäkta det fula uttrycket) ”långsamma”. När saker och ting inte går in oavsett hur man förklarar om och om igen. Det gör mig galen när en del inte besitter ett uns logisk slutledningsförmåga!

Misstolka mig inte. Jag tycker det är bra om man exempelvis på ett jobb frågar om saker och ting då man är osäker. Men då man frågat om så gott som samma sak otaliga gånger så tycker jag att man småningom borde lära sig och ta till sig kunskapen, samt lära sig att tillämpa den i andra situationer. Och vet man med sig att man har svårt att hålla viss information i minnet, så borde man väl lära sig sätt med vilka man kan förvara information T.ex. genom att skriva ner det man hört? Ja, vad vet jag.

Över till Dagens fakta: Visste du att människan i genomsnitt äter 8 spindlar, under sin livstid, i sömnen? Så kom inte och säg att du är totalvegetarian. Sådeså! Yäck! :P

 

Människan, en slav under sina vanor

Postat den augusti 25, 2013 

Det fashinerar mig hur människor är så olika, men i grund och botten ändå så lika. Ta det här med vanor och ovanor som ett exempel. Det finns massvis med småsaker som vi gör, och på vårt eget sätt. Två vanliga exempel som brukar dyka upp i diskussioner är vilken väg man lägger toarullen och den andra brukar vara på vilken sida av knäckebrödet man lägger smöret. För mig är det absolut självklart att toapappret ska hänga utåt, dvs att man tar pappret uppifrån, inte underifrån. Och smöret ska självklart på den sidan där hålen är mindre, eftersom jag inte tycker om för mycket smör. Hur gör du?

Men det finns andra liknande småsaker. Om du har ett rostbröd där ena kanten är rundan, från vilken sida börjar du äta? Den rundade eller den raka sidan? Är du en sådan som använder tandtråd före eller efter att du borstat tänderna? Ska besticken stå med eggen uppåt eller neråt i diskmaskinen? Ska glasen stå upp-och-ner eller rätt väg i skåpet? Om du äter tacos eller tortillas, ska grönsakerna skäras i små eller stora bitar?

Visst är det otroligt hur mycket saker vi gör enligt en viss rutin? Det är inte så konstigt att ett förhållande med en annan person tar lång tid att utvecklas och stabiliseras. Det handlar om att lära känna den andras rutiner, och antingen lära sig leva med den andras rutiner och ge upp sina egna, eller att tillsammans etablera nya rutiner. Och allt detta är en lååååång process. Efter att ha varit tillsammans i nästan ett decennium med samma person upplever jag ännu att finjustering behövs. Vi lär oss fortfarande av varandra. Det är inte alltid lätt att hitta fungerande kompromisser då man vill behålla sina egna vanor eller ovanor. Trots att det låter som en dålig cliché, och rentav tråkigt, så tycker jag ändå att det är ett av vardagens äventyr. Om man skulle bli alltför synkroniserad och allt för snabbt, då först skulle det vara tråkigt!

Men för er som inte kommer in här för något annat, här är Dagens fakta: Visste du att det uppfunnits vandringskängor som laddar mobilen medan du går? Snacka om att slå två flugor i en smäll! ;)

 

När det slår tomt i skallen..

Postat den augusti 22, 2013 

Kände tidigare idag att jag hade massor med tankar som jag ville dela med mig av på bloggen, men just nu slår det helt enkelt bara tomt..

Idag har i övrigt varit en helt bra dag, varken desto större highs eller lows, jämfört med andra dagar då jag ibland undrar om jag inte borde diagnostiseras som manodepressiv.. Är kanske inte något man ska skämta om med tanke på att det kan vara en ganska hemsk sjukdom att tampas med, men om man får överdriva lite..

Men tack för att du tittade in, om minnet mitt återkommer så kanske jag skriver något ikväll ännu, annars försöker jag lägga in lite nytt material under helgens lopp.. Har ju sambon hemma då igen, så inläggen dyker upp då jag får en stulen stund för mig själv.

Innan dess ska vi dock inte glömma Dagens fakta: Varmt vatten fryser snabbare till is än kallt vatten, visste du det?

 

Nostalgitripp till verkligheten

Postat den augusti 21, 2013

I skrivande stund sitter jag och kollar in en serie från 90-talet, och det går upp för mig att det här med kropps- och utseendefixering verkligen blivit en realitet. Speciellt detta med size zero, stora meloner och spegelblanka ansikten.. Jag hade för mig att det alltid varit så, men kanske det beror på att det smygit sig på mig.. 

Vad härligt att titta på en 90-talsserie där kvinnorna ser ut som om de faktiskt har en närapå normalvikt! Vad var det som egentlige hände efter detta? Jag förstår helt enkelt inte..

En till grej som gör dessa serier toppen är vikten de lagt på detaljer. I de här serierna är det fortfarande ok att gå på toaletter, låta sminket rinna och håret vara rufsigt..

Nå, över till min nisch, Dagens fakta: Xylitol tenderar vara en av de populäraste ”souvenirerna” som asiaterna tar med sig hem.

 

När måndagsångesten lättar..

Postat den augusti 20, 2013 

Puuust! Tror jag är lite som Garfield, dvs katten Gustav. Jag hatar måndagar. Måndag är den dag i veckan då jag verkar ha lättast att falla för ångesten. Men nu är måndagen förbi och ångesten har tack och lov lättat lite.. Samvetet tynger mig ännu från mitt klantande i helgen, men jag antar att det är något jag får leva med. Man kan ju tyvärr inte gå bakåt i tiden, hur man än önskar det.

Eftersom alla bloggar har något som är unikt för dem så tänkte jag att jag skulle försöka mig på att hitta min grej. Och då tänkte jag att kanske Fun Facts skulle vara min grej.. Det jag skriver är kanske inte alltid direkt roligt, men kanske något som inte alla tänker på. Borde kanske döpa det till Dagens fakta istället..

Nå här kommer det iaf, Dagens fakta: visste du att koalan är utrotningshotad i delar av Australien pga klamydia?

 

Livet leker…-med mig..            

Postat den augusti 19, 2013 

Beklagar den negativa stämning jag haft på sistone i mina inlägg, men antar att jag genomgår någon sorts kris just nu.. kan säga att jag är allt annat än nöjd med mig själv. Förstår inte varför jag alltid ska gå och klanta till det, varför jag aldrig är nöjd med min tillvaro.

Just nu känner jag mig ångestfylld, över ingenting och allting. Ibland önskade jag att jag bara kunde knäppa i fingrarna och börja ett helt nytt liv, helst på andra sidan planeten. Gärna i någon storstad där man är något anonym och har chans att börja om på ett annat sätt. Tolka mig inte fel, för det mesta är jag nog nöjd med hur jag har det. Jag har en underbar sambo och goda vänner, men det känns som om jag inte riktigt har någon som står mig så nära som jag skulle önska. Jag hade en väninna en gång i tiden som jag delade allt med. Visserligen var vi bara barn då, men hon var som en syster till mig.. tyvärr gick hon bort allt för tidigt. Sedan har jag dessutom varit tvungen att flytta till en ny stad, med nya människor. Jag hittade åter igen en vän som stod mig riktigt riktigt nära, men i något skede gled vi isär och nu finns den ingen sådan mera och det känns lite som om man i den här åldern kanske aldrig mer kommer att hitta en sådan.. Tror det här är en stor orsak till att jag alltid nu som då fylls av ångest..

Finns det någon där ute som känner likadant? Vad gör man i en sådan situation? Antar att min lösning just nu är att skriva hit, i hopp om om att kanske någon annan upplevt något liknande..

 

Tillbaka till vardagen – med rivstart..

Postat den augusti 12, 2013 

Jahapp, då var semestern slut. Hade knappt hunnit in på arbetsrummet mitt innan telefonen gick het. Dagen gick i övrigt bra, kändes lite som julafton då vi plötsligt fick en hel del ”nya” saker till vår lilla enhet. En annan enhet är påväg att flytta ut ur huset och kan inte ta med sig allt till det nya stället.

Men sedan vände det hela drastiskt. Jag fick ett mejl av en mamma till mina klienter. Hon hade i början av semestern åkt på semester med sina barn till barnens pappas hemland. Och under deras vistelse i det landet så hade pappan passat på att ansöka om skilsmässa och vårdnad över barnen. Nu får hon plötsligt inte längre åka hem med barnen mera och behövde därför be mig skriva intyg på att barnen varit och är mina klienter fortfarande. Så det blev lite bråttom att skriva ihop ett dokument som kan användas inför domstol. I det här fallet så har pappan knappt varit närvarande i barnens liv. Hur kan man göra så? Hur kan man bara kallblodigt rycka barnen ur sin trygga vardag, ifrån sin mamma? Jag ryser bara jag tänker på det hela. Misstänker att min natt kommer att bli orolig och fylld av mardrömmar. Hur ska man  kunna koppla bort sina känslor och behålla den professionella masken? Just nu känns det som om jag borde försöka komma vad som helst för att kunna hjälpa den här mamman, som måste vara livrädd och desperat..

 

Att bli gravid – lite samma som rocketscience va?

Postat den augusti 8, 2013 

Jag och min sambo har nu försökt bli gravida sedan årsskiftet ungefär, men än har det som sagt inte nappat.. Och ibland känns det som en hel djungel med olika saker man ska tänka på. Något som borde vara så naturligt känns ibland lika krångligt som att läsa instruktionsmanualen till någon teknisk pryl tillverkad för att ta en till Mars eller nåt..

Med tanke på hur många saker som ska så att säga ”klicka” för att man ska råka bli gravid känns det otroligt att så många barn kommer till världen till följd av one-night-stands!

Åtminstone upplever jag att det här med att försöka räkna ut när man har ägglossning är krångligt.. har åtminstone inte lyckats fånga upp tidpunkten med något test ännu! Men det heter väl att man inte behöver ha ägglossning varje månad, så får väl försöka pånytt nästa månad… någon gång ska det väl inträffa det också!

Och kanske det inte är så viktigt att veta just när ägglossningen är heller. Så länge man har sex så ökar väl chansen att bli gravid.. Efter att jag slutade med p-pillren har min sexlust ökat markant, vilket är otroligt skönt! Och det lär ju göra det lättare att bli gravid ;) Eller jag kanske inte ska säga att sexlusten ökat, den har alltid funnits där, men jag hade ingen ork till att ta initiativet till sex, även om jag hade velat.. Kändes lite som om man var förlamad. Jag kunde varken uttrycka mina luster i ord eller handling.. På något vis var jag även hämmad i de fall att han tog initiativet, jag sade inte nej, men orkade inte heller ge mig hän.. men som sagt, detta ändrades i och med att jag slutade med pillren. Det känns lite som om vårt förhållande tagit fart igen :)

Det kanske inte heller bara har att göra med p-pillren. För ett tag sedan steg jag på vågen och fick en rejäl schock, jag hade gått upp massor.. Det att jag gått upp i sig var ingen schock, jag kände det på mig.. kläderna spände, jag hade tungt att vara, men att se det svart på vitt och att se hur mycket väckte mig rejält. Jag började träna och är nu i bättre form än jag någonsin varit. Än vill jag få lite fastare former, men i stort sett är jag riktigt nöjd med min kropp. Min självkänsla gällande min kropp har ökat och jag känner mig sexigare helt enkelt. Sådant kan ju också förstås bidra till att man är mer sugen på sex.  Schocken var eventuellt inte en trevlig upplevelse just då, men är nog något av det bästa som hänt mig. Jag har fått min självkänsla tillbaka gällande min kropp, jag känner mig sexigare och jag har äntligen funnit en lust att vilja träna! Förr gjorde jag det bara för att komma i form, men nu kan jag även njuta av träningen!

Så att sådana funderingar idag.. Nu ska jag ta och slappa en stund innan min sambo kommer hem.

 

Lyx i vardagen :)

Postat den augusti 7, 2013

Aaaaah, äääntligen ska man få fara till frissan och få håret klippt och färgat! Ska bli otroligt skönt! Får se om man vågar sig på något nytt idag, eller vad det ska bli av det hela. Därefter blir det lite vardagslyx i form av tjejsnack, shopping, middag och/eller en drink på någon terass.

Från en sak till en annan. Jag har aldrig riktigt förstått mig på det här med att hemlighålla att man försöker bli gravid. Varför komma med en massa dåliga ursäkter (huvudvärk, medicinering eller etc på gång) för att undvika behöva dricka alkohol på fester eller för att slippa festen helt och hållet? Jag känner åtminstone otrolig lättnad av att nu ha berättat åt mina närmaste att jag försöker bli gravid. Då förstår de om jag säger ”nej, tack” till alkohol på en fest. Jag förstår visserligen aspekten med att man kanske inte brukar gå ut med graviditeten före v12 eftersom risken för missfall då ännu är stor, men ändå..

Nej nu ska jag göra mig redo för att träffa några småttingar innan jag ska iväg och påbörja vardagen i lyx :)

 

Skön semesterdag

Postat den augusti 5, 2013

Igår var en helt fantastisk dag. Jag och min sambo vaknade upp hos några av våra vänner, efter en något blöt kväll innan. Vi hade bestämt oss att stanna över natten då det skulle ha tagit så länge att vänta på att få en taxi. Kändes nästan som att vakna upp på hotell då frukosten stod färdigserverad på terassen :)

Resten av dagen spenderades med våra vänner och deras två barn. Var riktigt skönt att få prova på lite familjeliv, då jag och min sambo nu planerar familj. Vi solade lite, åkte ut på sjön hela gänget med vår lilla båt, simmade. Därefter tog vi oss alla hem till oss, dit vi beställde pizza och umgicks. Så fantastiskt skönt..

Det är sådana här stunder som verkligen får mig att längta till att bli gravid. Hoppas innerligen att det är något som lyckas.. Slutade med p-pillren i början av året, men än har det inte nappat. Vet att vi inte försökt en särskilt lång tid, men alltid finns ju den där oron: ”fungerar min kropp som den ska?”. Speciellt då min egen mamma haft flere missfall.

Nå, nog med det för stunden. Nu ska jag övergå till att planera en förhoppningsvis lika skön stund med våra vänner och deras barn. Idag blir det myskväll med mat, spel och film. Och denna gång sa de få övernatta hos oss :)

 

Vardagens frustration

Postat den augusti 3, 2013

Att vara i ett parförhållande är inte alltid lätt.. Jag älskar förstås min sambo och trivs med honom. Vi har varit igenom en hel del som får mig att känna mig säker i att det här förhållandet är rätt just nu. Jag är inte naiv, jag tror inte på att alla förhållanden är menade att hålla livet ut. Kan inte säga om det förhållande jag är i nu är menat att hålla för evigt eller inte, är ju trots allt inte någon sierska..

Just nu är jag lätt frustrerad. Varför känns det som om jag alltid måste vara den som tar hänsyn till den andra? Varför ska det alltid vara jag som rättar mig? Antar att jag oftast gör det för att det är lättast så.. Ska jag få honom att inse och ta i beaktande mina tankar och känslor så brukar det oftast gå till på det viset att vi först hamnar i gräl, sedan är vi sura i någon timme, vi går och lägger oss, jag tar upp ämnet, vi lyckas diskutera saken halvsansat så att han kan ta till sig det jag vill få sagt, och sedan när det nästa gång är en liknande situation, så kanske, kanske han kommer ihåg och minns att ta i beaktande det jag sagt..

Är detta normalt i ett förhållande? Eller är jag helt enkelt en person som allt för lätt vill få det mesta överslätat? Undviker jag helt enkelt bara att komma i konflikt med min sambo?

Eller är det här eventuellt en skillnad som är vanligt förekommande mellan män och kvinnor? Liksom när vi ska planera vad vi vill göra idag? Vi har nyligen kommit hem från en liten semester, inget speciellt, vilket gör att jag eventuellt skulle vilja hitta på något kul idag. Men för honom är det omöjligt att planera något. I staden förekommer en hel del evenemang, våra vänner har också semester ännu.. men inte. Att planera två timmar framåt, så att man visste om man ska hoppa i duschen eller låta bli, det är för mycket begärt.. Vi ser sen! kan han tycka.

Många kanske tycker nu att jag själv kan planera och göra, men nu handlar det mer om det att jag och min sambo inte ser varandra särskilt ofta då han har en god bit till sin arbetsplats. Så jag skulle ju gärna önska att vi kunde hitta på något tillsammans. Nå, nog med det.. ska se om jag lyckas väcka min sambo på ett sätt som kunde få honom på lite bättre humör ;)

 

Vilsen inte bara i vardagen, utan nu även i bloggvärlden

Postat den augusti 3, 2013

Liksom säkert tusental andra någon gång skrivit så skriver nu även jag: detta är mitt allra första blogginlägg.

Jag har själv aldrig varit speciellt intresserad av bloggar, tror det går att räkna på mina två händer antalet gånger jag läst någons blogginlägg. Och då har det främst varit för att jag varit nyfiken på något nytt recept eller liknande.

Jag blev inspirerad av att själv börja blogga efter att ha läst Katerina Janouchs böcker om barnmorskan Cecilia Lund, som bloggar. Det kändes som att det här med att blogga kunde vara ett sätt för mig, att anonymt, kunna få ventilera mina tankar och idéer, och kanske även få svar på dem, utan att behöva röra till i min egen tillvaro..

Men än känner jag mig ganska vilsen i bloggvärlden. Kommer säkert att ta en stund för mig att klura ut hur jag ska göra min bloggsida mer personlig, och mer läsar/skrivvänlig.. Blogginläggen kommer säkert till en början även att dyka upp lite sporadiskt, då jag får en liten privat stund för mig själv.. Ingen i min närhet känner till att jag bloggar, och det är så jag helst vill hålla det. Och det innebär ju förstås att jag endast kan blogga då jag får en liten minut för mig själv vilket inte är så lätt på semestern..

För dig som eventuellt läser detta inlägg, välkommen! Jag hoppas ju förstås att det jag skriver kommer att intressera någon, och att det finns någon där ute som vill fungera som ett bollplank för mina tankar och funderingar. Men nu ska jag försöka luska ut hur jag ska redigera min sida, så återkommer jag i ett senare skede med lite annat. Tack och hej!